Har konfronterat mig själv och insett en sak som jag har valt att ignorera ett tag. Jag är en givare. Jag ger och ger, ger utav hela mig själv och gärna mer. Jag skulle ge mina sista pengar till en vän i nöd!
Problemet är att jag ytterst sällan får något som helst tillbaka. Om någon ibland kunde bry sig om mig, någon annan än mina föräldrar liksom. Men men, det första steget är att jag själv insett det, sen får jag börjar säga nej ibland och vara lite ego utan att få ångest över det. Man kan inte ge för mycket, om man inte får något tillbaka. Annars slutar det med att man blir utan nått.
Jaja en fundering åt er alla givare, dags att vara lite ego, unna er egotid och tänk mer på er själva.
Nu är jag lite spänd, ska klippa mig imorgon och tänkte prova något nytt. Kommer väl kanske bildbevis imorgon.
Jag har tänkt mycket idag, och bestämt mig för en del med. Tänker inte nämna något förrens det blir av. Men det är dags att göra något radikalt innan jag fastnar i detta spår och lunkar på i samma grå vargdag utan något roligt att se fram emot. Det behövs liksom omväxling ibland, en ny outfit, en ny frisyr, nått nytt för att ändra riktning och prova nya stigar. Man är ju bara ung en gång, då ska man ju prova allt, göra misstag, ha ångest, hata sin kropp, älska sin kropp, älska, hata, flörta och dissa. Det är ju bara nu jag har tid att göra det. Sen fixar man karl och barn och villa och en helt drös med djur som ska motioneras.
Nej det har varit mörkt ett tag för mig, men nu ser jag ett ljus, verkar som om att det kanske vänder nu..
