Det var längesen jag öppnade mig till 100%. Jga är rädd för att min familj ska tro at jag är fast där nere igen. jag är inte det, jag mår bra, det var vääldigt längesen jag mådde så här bra.
Men jag är rädd, eller mesta dels orolig. orolig för min vän, nämner inga namn, hon vet vem hon är. Jag är orolig för at hon mår dåligt och är rädd för att hon ska skada sig själv. Jag har själv varit där nere och kravlat, men jag tog mig upp. alla har nog varit där, men dom flesta har klarat sig ur allt. Jag vill inte att nått ska hända henne. Jag orkar inte med något sånt.
Kan inte jag få må bra? jag är aldrig egoistisk, jag vill alla gott. kan inte alla omkring mig få må gott, få ha ett fint liv? Det är allt jag begär, att alla får ha det bra och får sinaönskningar uppfyllda, så att jag slipper må dåligt för dom. jag vet vad ni tänker, sluta ,å dåligt för andra och ta inte på dig andras problem. men jag gör det, vare sig ni vill eller inte..
Kan inte allt få lösa sig? Kan inte jag få fortsätta må bra en stund till? Det var så längesen jag var lycklig, låt mig fortsätta vara det. Låt alla få känna på min lycka, låt alla må bra, om så bara för en dag. snälla, försör inte allt...
