Mitt liv

Kärlek så spröd Publicerat måndag 23 april 2007 21:24

Kärlek så spröd.. Första ögonkastet likt två blyga barnSmå blyga leenden och blickar som snabbt tittar nedDet blåser en frisk fläkt från en vindkvarnVi vet att vi bryter mot er sedIngen vet vad man ska sägaKanske behövs inga ordGår tillsammans utan att väjaDär vi går till en bänk med inbyggt bordVi sitter så tätt och du lägger jackan om migJag fattar din hand och ler mot dina gyllenbruna busiga ögonJag lägger armen om digIngen bryr sig om det blir vi, visst gör domDu ler och ger mig en kramJag ryser från topp till tåJag känner mig på nytt som ett barnOch jag vet att du är det bästa jag kan fåInga ord behövs när du böjer dig fram och ger mig en kyssHela livet lever och inte existerar orden dödJag vill att du alltid ska älska mig som nyssFör första kärleken är så spröd..

Lägg till en kommentar

Pepsi älsklingen Publicerat måndag 02 april 2007 18:34

Blogg eleganz :Mitt liv, Pepsi älsklingen

Idag höll vi på att förlora våran Amerikanska Bulldog Pepsi. Hon hade tydligen ekt med en boll, som hon själv råkade putta ut på isen. Hon klev ut på den tunna vårisen, vilket är rena rama självmordet.

Isen sprack och Pepsi sod ute på den tunnaste delen och höll på att drunkna, min kära storebror Conny fick lov att låna en båt och rädda henne.

Hon är vid liv lilla hunden, ligger just nu i fåtöljen, men ändå..

Jag är fortfarande skakis, för jag var i stallet när mamma ringde och sa: Har ni fått upp hunden från isen?

Mitt hjärta stannade där då, och mamma förklarade att Pepsi höll på att drunkna och jag skrek ju åt min kompis att vi måste hem, för min hund håller på att drunkna!

När jag kom hem så var hon ju redan uppe, och jag och en kompis duschade henne varm, men chocken har nyss släppt och jag grinar som fan nu.

Herregud snacka om en tuff dag idag..

Lägg till en kommentar

Flickan vid dammen Publicerat söndag 01 april 2007 18:31

Flickan vid dammen.

Jesper vet inte varför han blivit tvungen att gå ut. En märklig känsla for bara igenom hans kropp och han fick lust att gå ut en sväng. Han promenerade ner till dammen som låg mitt i borggården. Han vandrade tanklöst omkring och tänkte tillbaka på den tid som varit. Så mycket som hade hänt, han var alldeles förvirrad. Så såg Jesper plötsligt det silver skimrande skenet som han så länge spanat efter. Han gick snabbt dit åt det hållet. Under den stora eken intill dammen stod hon. Den underbara varelsen som räddade hans liv. För att ni ska förstå, är det nog bäst jag berättar allt från början. Jesper Josefsson hade vuxit upp ensamt hos sina föräldrar greven Christian och grevinnan Juliana Josefsson. Fadern var mest intresserad av krig och all dess innebörd. Modern hade helst önskat sig en liten flicka, men efter födseln av Jesper så blev hon sorgligt nog steril. Vid 20 års åldern fick Christian in sin son i armén och Jesper åkte iväg för att möta sitt öde som riddare i det stora kriget. Ensam strövade han runt bland skogarna i Svealand när han plötsligt fick syn på ett silver sken. Han följde det och stod plötsligt framför den mest ljuvliga varelsen han någonsin skådat. Hon liknade en älva i utseendet. Hennes långa, raka hår glänste silverblont och hon hade de mest makalösa ögon Jesper någonsin skådat. Dem var kristall blåa och man såg ända in i själen via dem. Hennes hy var ren och skör som porslin och hon bar en vit klädnad. Det märkligaste var att hon bar ett par jättelikna änglavingar på ryggen. Hon log ett bländande vitt leende och höjde handen till en hälsning. Jesper svarade på hälsningen med en lätt nick. Det hördes ett plötsligt prasslande i busken bredvid honom och han vände sig om. Han såg en mörk skugga rusa ut ur busken och han vände sig snabbt om till varelsen. Men hon var borta! Han hörde höga tjut runt om i hans läger. ”Ett bakhåll! Det kommer ett bakhåll!” Han vände sig om och såg hela hans läger rusa runt för att finna sina vapen. Han sprang tillbaka och sadlade snabbt sin häst. När han väl satt uppe på hästryggen såg han. Från kullen bakom deras läger dök en mörk, rullande skugga fram. När den kom närmre kunde han urskilja gråa färger, likt vargpälsar. Det var män från den avlägsna skogen. Dom män som hans land skulle kämpa mot. Männen var halvt förvildade efter att ha levt ett helt liv hos vargarna. En brinnande pil ven förbi hans huvud. En annan träffade hans häst på baken så att den flög iväg i sken. Skräckslagen klamrade sig Jesper fast i sadeln. Med världens man tag försökte han få stopp på den skräckslagna hästen. Men inte ens en mur skulle ha fått stopp på den. Plötsligt dök en man i vargpäls upp rakt framför honom. Hans skägg var tovigt och hela han var ovårdad. Han grymtade till och tog fram en knölpåk och daskade till den livrädda hästen. Det hördes ett högljutt knack och hästens ena framben vek sig. Med ett skrik föll Jesper och hans häst omkull. Smärtan i benet var olidlig. Hästen stönade och reste sig direkt upp. Strax därefter blev han ihjäl stucken, enligt en nära vän till Jesper. Jesper själv låg kvar på marken och kved. Allt var tyst omkring honom. Dom allra flesta hade redan stupat och kvar låg bara kropparna. Han reste sig upp i en halvt sittande ställning. Över ängen låg ett tjockt dimtäcke men långt där borta så han en svart skugga. Skuggan närmade sig och dimman verkade flytta på sig. Där framför honom var den underliga varelsen han hade sett i skogen. Hennes hår lyste vackert och hon red på en ståtlig hingst. Hingsten var svart och bar en gråaktig rustning. Flickan hoppade ned från hästen och räckte fram sin hand till Jesper. Jesper tog tag i den och flickan drog upp honom på benen. Hon satte sig upp och hjälpe honom upp bakom sig. Så sporrade hon på hästen och dundrade vidare. Efter ett antal mil kom dom fram till en bondgård. Flickan satt av och hjälpte Jesper av hästen. Hon ledde in honom i stugan och bad bonden att ta hand om honom. Så var hon åter försvunnen. Bonden hade en söt liten dotter vid sin sida. Hon hade ett vackert ansikte inramat av blonda lockar. Dottern presenterade sig själv som Cilla. Cilla tog hand om Jesper tills han var stark nog att ta hand om sig själv. Men upplevelsen tillsammans med den mystiska varelsen skulle han aldrig glömma.

Nu stod hon alltså där. Hennes underbara sken glänste likt månen över det spegelblanka vattnet. Jesper stegade fram. Han var en gift man nu, det var ungefär ett år sedan han sist såg varelsen. Han hade gift sig med underbara Cilla, det verkade som om det var varelsen som ville det. Han små log för sig själv och stannade två meter ifrån henne. Hon log ett blekt leende. Så sa han rakt ut till henne ”Tack. Tack för all din hjälp”. Hon log återigen och sade ” Det var så lite. Ta väl hand om Cilla och barnet hon väntar”. Så upplöstes hon och försvann likt ett silver skimrande dimmoln. Barnet? Väntade Cilla barn? Antagligen hade varelsen rätt. Jesper visste att det här var bara början till ett lyckligt liv. Allt tack vare flickan vid dammen.

Kände för att skriva ned denna berättelse, en är rätt bra för att vara gjord för cirka ett år sedan:P

Lägg till en kommentar

Texter och dikter Publicerat lördag 31 mars 2007 20:51

Hej
här sitter jag och tänker på dig. ser ditt breda leende rakt framför mig. dina mörka ögon vars livsgnista glöder. du sätter sprutt på mitt hopp och mitt hjärta det blöder. varje gång jag hör ditt namn så skenar fantasin i väg. jag ville ju att du skulle älska mig. Du flörtar som en vilde utan att finna din kärlek. du säger du önskar dig en tjej och en massa kyss och smek. Hallå välj mig.. jag ser ju upp till dig. Ditt vackra leende som får mitt hjärta att slå volter. ag skulle till dig kunna sålt mig. Du ser ej mig, du bryr dig ej. men ändå så vill jag bli din tjej. m du på ett mirakulöst sätt skulle läsa detta brev. hoppas jag att du kommer i håg tjejen som detta skrev. Jag avgudar den mark du fram går på. när du går förbi jag nästan står på tå. mitt liv är tråkigt. mitt liv är bråkigt. men du förgylla tiden, med din personlighet som siden. Jag säger detta bara, vill bara att du ska svara. du vet ej vem jag är, men i dig så är jag kär.....

STORA FRÅGAN!
Alla tror att den stora frågan lyder: vad?
Men det är fel!
Den stora frågan är varför?
Varför finns vi?
Varför finns ordet varför?
Varför kan jag bara inte sluta fråga?
Varför unnar någon ens sin dyrbara tid att läsa denna dumma fråga?
Oh varför tar jag inte bara och ger upp?
Ingen lyssnar ju ändå!

Idag gick jag barfota över gruset, så som jag gjort hela sommaren. Kände det solvarma gruset under mina fötter. Log åt alla sommar minnen.

Idag låg jag ute i hängmattan och läste. Skrattade åt bokens innehåll och kisade mot solen. Runt 20 grader ute säkerligen. Såg bort mot sjön och funderade en sekund, hur varmt det var i höstvattnet. Log åt alla mina bad minnen.

Idag satt jag halv sovandes i bussen. Solade mig mot glaset. Läste en bra bok och hade det skönt. Pratade med en kompis och skrattade och log. Log åt alla mina minnen om alla mina vänner.

De två första grejerna betydde mycket, för kanske var det sista gången innan höstens kyla!? Men den sista saken betydde mest, för vad vore jag utan mina vänner. Jo kall och tom, precis som hösten.

Jag kan inte återskapa dig i ord menVi pratar inte lika ofta fast jag vet att vi bordeSamma temperament som pumpar här i blodetDärför känns det konstigt att jag knappt litar på min moderLika ofta som jag en gång gjorde Samma lilla tjej som du satte här på jordenJag kan inte sätta ord till det jag kännerFör du har varit här enda sen mina första tänderLyssna här klart jag verkar hårdJag tar ett steg framåt varje gång mitt hjärta slårVissa ägnar sig åt brott och slagsmålMen dom har inte klättrat upp för våran taggtrådVill säga allt jag tänker på i denna textMamma du är en fullfjädrad GudinnaJag älskar dig och det måste du alltid minnas!Jag skulle kunna bära dig igenom eld, havGå på glas på knäna en dagVissa säger att dom kan offra en handMen jag kan offra mycket mer det är santMed ett hjärta större än en kontinentDu gav mig himmel riket frågan är vad kommer sen?Du mamma du forma mig så här braOch du är en ängel ibland så till och med Jesus blir knäsvagNär du sveper in i rummet som en hägringEtt mäster verk på två ben och det är ärligtNyp mig i armen finns du på riktigt?Om inte mamma väck mig inte det är viktigt!Du hade ingenting med köpte hela världen åt migJag tar min håv för jag ska ut och fånga stjärnor åt dig!/Din dotter PetraJag vill inte låta som en rasist eller såMen jag undrar som många likasåNär utlänningar får tillträde till vårt landMen då dom får blodad tandAttackerar de våra och sparkar och slårKallar oss ”rasse” och struntar i att Sverige är vårVåldtar kvinnor misshandlar mänVad kommer nu att ske med oss sen?Allt vi bad om var lite lugn och roI vårat stillsamma lilla boMen ni tar det förgivet att vi ska förståAtt ni vet hur allting ska gåHamnar ofta på stationenOch skyller på religionenPolitikerna sitter där och mår braTänker ”gud vad vi tar hand om allt bra!”” Slänger bara in dom skyldiga på kåkennär dom gnäller så leker vi med fiolstråken.Allt är så fint i vårat land fylld med demokratiAlla borde flytta till Sverige precis som vi!”Fast ni glömmer bort att vi är människorSkyldiga till att få tala om vad vi rårAtt vi borde få våran rättegångOm allt detta talar jag om i min sång!

Dagen då jag vaknade, dagen då jag fannVad som skett med detta märkliga land.Jag fick upp ögonen för vad som hände i vår världOch tro mig, det är långt ifrån en lycklig färdRegeringar som döljer hemsk heter i ord lena som silkeUndrar nu tyst för mig själv vad de själva är gjorda av för virkeJag slets dramatiskt ut ur min värld skapad av fantasierDär älvor rusade fritt runt utan beckasinerDär enhörningar betade i varje vråDär alla tog semester från stress och sjåDär jag var den modiga och heroiska hjältinnanDen alla bad om råd likt en gudinnaNu står jag här i verklighetens kala hemSer mig omkring och undrar vem?Vem gjorde allt det här?Vem kunde skapa något och när?Svaret kommer aldrig att finnas utMen denna hemska historia kan få ett lyckligt slut.Om alla lägger manken till och lyssnar till naturenHjälper människorna och de arma djurenJag vet att vi kan så neka ejFör detta gäller inte bara mig.

Lägg till en kommentar

Mitt liv

Kärlek så spröd Publicerat måndag 23 april 2007 21:24

Pepsi älsklingen Publicerat måndag 02 april 2007 18:34

Flickan vid dammen Publicerat söndag 01 april 2007 18:31

Flickan vid dammen.

Texter och dikter Publicerat lördag 31 mars 2007 20:51

Alla inlägg

Beskrivning

Profil

Favoritlänkar

Prenumerera

Rösta